Charlotte med doggarna Tekla och Frank

eller snarare en norsk-tysk huggsexa. Igår rök hanhundarna ihop! Felix försvarade sin mat, Quintus oförståndig som  han är backar inte, sedan är slagsmål ett faktum. Det är naturligtvis ett ögonblicks verk. Och det är över lika snabbt som det börjar. Icke för ty, resulterade detta i ett ordentlig jack mitt emellan ögonen på Felix.
Faktiskt otäckt nära det vänstra ögat. Lite för djupt för att jag själv bara skulle badda rent med jodopax. Jag var tvungen att låta veterinären titta på det. Den ”titten” slutade med rakad lugg, 2 stygn och 2000 spänn mindre i plånboken. Men det är det värt. En ca 2 cm sårficka hade också uppstått, men inget dränage behövs så länge jag gör rent och har koll att all vätska pressas ut.

Ja, det var en slagen dogge som kom hem igår. Fortfarande vinglig efter den lugnande spruta och UTAN lugg gick han direkt till korgen och la sig.

Men dom piggar ju på sig snabbt.

Idag är han som vanligt igen. Fast UTAN lugg då!

Såret ser jättefint ut. Men vi håller oss lugna, så det blir ingen ridhusträning ikväll.
Vi kör en myskväll med TV och brasa istället, det var länge sen!!!

Imorse var jag hos sjukgymnasten igen. Vi kör nu akupunktur som en behandling att mjuka upp strömmarna i mitt högra ben och få bukt med skräddarställnings-problematiken. Det har ju varit ett evigt strechtande på hemmaplan och så besök hos sjukgymnasten varje onsdag. Åh, tänk att idag fick jag äntligen resultat!! Kände kanske redan i slutet av veckan att jag inte var lika låst i höften som vanligt. Och efter morgonens stretch kunde jag sitta skräddare Yihaaaa!!!
Nåja kanske inte helt perfekt, men med knät vinklat åt rätt håll iallafall. Inte upp, som tidigare, utan mer åt sidan
Men behandling och strech fortsätter tills jag har röntgas, vilket sker inom de närmaste veckorna.

Det blev ingen yoga idag, pga sektormöte. Men jag hann med ett annat pass innan mötet. Nämligen ”Body pump”! Var lite osäker på vad det var. Men styrketräning i grupp lät väl bra. När jag kom in i salen hade alla plockat fram alla attiraljer; skivstång, hantlar, step-up bräda, matta etc. Alla såg proffsga och vana ut. Typiskt va när man själv är ny. Men instruktören förbarmade sig.

-”Kör i egen takt, sa hon ”vi gör många repetetioner till varje låt och går inte igång på riktigt förräns i låt nr 2″. Jaha, en hel låt i uppvärmning, woaw, låter ju som ett nybörjar pass….not.
Och igång körde hon. Åh jädrans va hon körde, jag försökte ta det lugnt, inte ha så många kilon på stången. men det var ju bara att haka på. Det var skoj. Men sen fick jag knappt upp låset på omklädningskåpet, armarna bara darrade. I bilen hem höll jag på att tuppa av vid rödlyset. Jag bara kände hur kroppen skrek efter kolhydrater. Vilken pärs! Nä, nästa onsdag blir det yoga igen ”-Do your breathing!!”

Kvällens möte  med Agilitysektorn. Mycket som ska ordnas med
vårens kurser och 2-dagars tävlingen i juni. Men det är skoj!!

i hundvärlden har vi varit idag, Anna och jag och alla doggarna. För det måste ju finnas instruktörer om människor och hundar skall kunna lära sig hundsporter och ut och tävla. Och det måste finnas styrelser i brukshundsklubbarna som ser till att det finns klubbstugor med verksamhet och planer att träna på. Så detta har engagerat oss hela dagen idag!!

Dagen började på Uppsala BK, i en alltid lika småkylig klubbstuga, burr lederna är som istappar när man reser sig. Där fortsatte Allmänlydnad Light-kursen. Idag med lite praktisk planering och genomförande av ”Vem är hunden” och ”Relationsanalys mellan hund och förare”.  Boris och Mick blev våra experimenthundar. Inga allvarliga problemhundar direkt, men ändå men sina vanor och speciella beteenden. Det blev intressanta studier och diskussioner.

Först ut, Anna och Boris. Ni ser ju själva hur konfunderad vår kursledare ser ut. Hmmm…svårt fall!! Boris har liksom ingen stänga av knapp. Han vill hålla på mera, och blir förbannad om så inte sker. Men vi var överens om att Anna har gjort ett kanonjobb med honom. Han är iallafall 9 år och gjort framgångar både inom Agility och Lydnad och är dessutom hur trevlig som helst att ha med sig. Viltspårchampion kanske…?

Sen dags för Petra och Mick. Där Mick inte bara vallar får utan även hundar. I detta fall Boris. Men Mick är ju bara 1 år och en jättetrevlig hund. Så det blev lite stöttning och tips till Petra om hur hon kan dra detta vidare. Agera mer som om himlen faller ned, var ett av tipsen. Blir intressant att följa.

Tillbaka in i stugan och hundvärmen.

Våra kurskamrater lyssnar engagerat när vi drog vår redovisning och sammanfattning kring de två doggarna vi just observerat. Skoj!

Sen iväg till VBK’s årsmöte. Jag skötte mötesanteckningarna precis som förra året. Det blev ett effektivt årsmöte, inga heta ämnen att diskutera så det gick lugnt till, och smörgåstårtan var kanongod. En ny styrelse (till valda delar) lyckades vi välja. Så nu är jag sekreterare i styrelsen. Det är helt OK och det känns som ett mycket bra gäng!! 

Imorrn är det tävling i Fagersta. Även om vi måste iväg absolut senast kl 05.00 i morgon bitti, så känner jag mig laddad. Iallafall just nu ….

Har varit på hälsokontroll i veckan. Alla resultat är hur fina som helst och bättre än för 3 år sedan. Jag är 5 kg lättare, syreupptagningsförmågan har gått från något låg till medelgod. Kolesterolhalten har gått från 5.2 till 4.7 (man ska helst inte ha över 5). Ja, det enda problemet är det här jädrans gaspedalsbenet. Detta har nu lokaliserats till att handla om höften, inte så mycket då om själva sätesmuskeln trots allt. Så nu är det dags för röntgen. Vi får väl se hur det slutar. Knät står fortfarande rakt upp på yoga-lektionen.

I veckan har jag för övrigt intensifierat mitt eget tränande. Tog i så det stod härliga till nere på gymmet. Annars blir det inga resultat, har jag läst.

Och imorrn är det bara resultat som gäller. Go for it!!!

Äntligen lite snö!!! Det har vi inte varit bortskämda med under denna vinter. Jag sov länge idag . Skönt!! Fortsätter med min vila. Inga planer, inga måsten! Fy fan va bra!! Jag mår genast bättre.
Så när pappa ringde vid 10-snåret, sådär spontant, och frågade om jag ville följa med till skogen. Var det ett självklart söndagsnöje. Bra träning både för Felix och mig att röra oss i lite kuperad terräng med snö!!

Pappas hundar var också med. Här är Quintus. Morrhoppan! Han både morrar och hoppar!

Jag och pappas andra hund Fanny. Felix har precis fått upp rådjur. Så det blev till att vänta in honom ett par minuter. Han springer inte så långt efter dom som tur är. Jag missade att kalla in, och när han väl far iväg så hör han INGENTING!!!

Så här såg han ut när han kom tillbaka. Benhåren fulla med snöbollar!!! Rätt åt han!

Under tiden hade pappa gått vidare. Förbi mårdpasset och upp i skogen för att kolla en fälla. Tur att man kunde följa spåren i snön. Felix gjorde inget vidare spårjobb. Jag fick själv hålla ögonen öppna!

Det var ingen stig att följa, bara fotspår. När jag tittade upp från detta fotspår, såg det ut så här!!

Vart ska man gå här då?  Man ska vara som en gazell i skogen om man ska ha en chans att hänga med i pappas fotspår!  Det dröjde en stund innan vi kom ikapp.
”Nä vaddå, säger pappa. Det är bara att kliva på!” Ja, eller hur?!

Men det var såklart en skön promenad både för oss och hundarna!! Och en fantastiskt vacker skog i vinterskrud.

Man måste stanna upp och passa på att njuta, eller hur!?

Idag skolkar jag! Eller man kanske ska säga ”tagit en ledig dag”? Borde vara på Allmänlydnads instruktörs utbildning light i Uppsala.
Har bara skolkat en gång tidigare i livet. Då var jag 11 år och gick i 4:an, Några tjejer och jag skolkade från gympan för att vi tyckte gympa-majjen var så ”cp” (som det hette då). Då fick vi kvarsittning 1 timme! Otur bara att vi gick i Eds skola (4 km utanför Väsby) och vi missade skolbussen och fick gå hem. Men det ingick nog i frökens bestraffning.
Jo, jag kom på en annan gång. Då gick jag i gymnasiet (typ -81). Cina och jag, som startade första bandet ihop, hade precis köpt ett trumset och en el-gitarr. Gitarrförstärkare lånade vi av Tuben. Sen sket vi i plugget, stannade hemma en hel dag och spelade ”House of the rising sun” i punkversion. Yeah, det var hur coolt som helst!!

Annars är jag mer Rikard Rättrådig’s lillasyrra, har man sagt att man ska vara nånstans eller göra nånting så gör man det! Men idag gick det inte. Veckan har varit den värsta på många år. Psoriasisen har lagt sig i sjok i hårbotten och igår när jag snöt mig kom det blod! Man kan vara hur klok och förståndig som helst i sina resonemang. Men känslorna finns alltid med och kroppen har en otrolig förmåga att reagera även på det psykiska. Därför är det så viktigt att lyssna på vad kroppen säger. Och är det kroppens år, så är det. En ledig dag är helt på sin plats!!!!

Igår var det kurs i ridhuset. Vi var 5 ekipage som fick handledning av Malin Elfström! Det var toppen!
”…spring längre steg och oftare…”  va en rekommendation!!!  Och även få Felix snabbare genom att inte kalla in utan springa med, så det blir mer som tävlan mellan honom och mig. Vi prövade och det gav resultat.

Pernilla springer som en gud! Åhza fick till en ovanligt samlad handling med bra fart. Det måste du öva vidare på!!! Ser fram emot nästa söndags tävling i Fagersta.

Nä, nu ska jag gå och vara ledig!!!