Charlotte med doggarna Tekla och Frank

nja, nog för att det är beckmörkt i krokarna kring Wiggeby ridhus men natt hann det inte bli. Men ikväll har vi allafall kört sista ridhusträningspasset för den här säsongen. Dessutom har vi transporterat tillbaka alla hinder till klubben. Det var ett dagsverke, fast det går undan när man är några stycken.

Vi hade kunnat vara fler, då hade det gott ännu smidigare. Men de tappra tjejerna Pernilla, Monica, Sussie, Lisa, Mari, Linda var på plats och vi klarade det med glans. Bra jobbat!!!
Eller förresten, det jädrans A-hindret och själva ihopfällningstekniken blev en liten nöt att knäcka. Och sandsäckarna är ju ena riktiga as att bära, fy va tunga dom är!!!!

Nu får vi hoppas att våren kommer tillbaka så vi kan börja träna ute på allvar! Vi har en del att nöta på, Felix och jag! Och jag måste sätta igång intervallträning i löpning…

Interiör från ridhusträningen med Linda på banan

Linslusen Terror ville gärna vara med på bild

Nej, nu laddar vi inför morgondagen. Mer om det …. imorgon !!

Igår fick jag ett mejl där det stod såhär:

”Jag vill här meddela att du är godkänd Agilityinstruktör, A1.
Jag tycker att du har aktivt deltagit i kursen, gjort en bra kursplanering och att du hade bra och enkla kombinationer.  Du fick 36p av 40 möjliga på provet och är där med godkänd i kursens alla delar.”

Hur kul är inte det!!! Jag har aldrig haft någon ambition att bli instruktör. Tycker att det är ett både ansvarsfullt men kanske framförallt erfarenhetskrävande uppdrag. Att instruera andra hur det ska göra med sina doggar när man knappt fattar själv hur man ska göra med sin egen. Man måste ju ha nåt att lära ut, eller…

Men såklart, nu har jag hållt på några år med agility. Kämpat med min bångstyriga dogge. Ivrigt påhejad av mina klubbkamrater. Dessutom var jag ju hjälpinstruktör till Helenes grund- och fortsättningskurs 2006/2007. Och i höstas hade jag en grundkurs på egen hand FAST med Anna som stort stöd. Och det har gått förvånansvärt bra men framförallt varit jätteskoj!!! Jag märkte att jag faktiskt kan en del, och eftersom jag inte har jätterfarenhet så är det lätt för mig att förstå hur det är när man är HELT nybörjare. Vilket är bra när man kör grundkurs.

Den 10:e april går min grundkurs igång, och jag har nu utökat från 6 till 8 deltagare. Så det känns toppen att jag nu är  godkänd A1 instruktör!!! Way to go ME again!

På självaste långfredagen ringde klockan 04.30 och strax därefter var SMS kontakten upprättad mellan Åhza och mig. Man vill ju inte försova sig, så det gäller att ha extra kontroll på varandra. Knappt 1 timme senare var vi på väg mot Rättvik. Vi piggnade på oss så småningom… och helt klarvakna blev vi en bit in på väg 70, efter vi svängt av från E18. Då blixtrade plötsligt en fartkamera till rakt i fejan på oss. Det sken till som om hela himlen öppnat sig i ett blixthav. Sicken otur, och vi som inte ens körde så fort… .  Så nog kommer vi se ut som två fågelholkar på den bilden… he he he…
Det va lite dejavu-feeling på den händelsen. I somras när Åhza och jag var på väg HEM från tävling i Rättvik, hände precis samma sak. Och då körde vi inte heller så fort…
Då satt vi i Åhzas bil, men som tur var kom det aldrig något brev på posten med krav på böter eller indraget körkort. Så vi hoppas att jag har sån tur också. Men det blir ett par veckor att gå och våndas. Så vi får se hur dyra loppen egentligen blev!

Väl i Rättvik så körde vi fyra lopp, inga resultat att skryta med (så det är inte värt varken böter eller indraget körkort!!!!). Men de två sista hopploppen var riktigt fina. Lite ofokuserad och slapp handling på vissa ställen. Det är jäkligt bra att filma, tittar man om och om igen så ser man vad man själv gör för fel och att doggen gör som man visar. Kolla den här

slalomingången

t ex, inte förrän jag stannar till, så blir det rätt.

YEAH, mer och mer finsk stil, även om det är en bit kvar!!

Inget av agilityloppen kändes bra. Jag försökte fokusera på en bra uppvärmning (efter de föreläsningar jag varit på  senaste veckorna) men det blev bara konfliktfyllt. Dels är det liten yta att vistas på och Felix kan inte fokusera på mig när det är så mycket andra doggar runt omkring, som spänt väntar på att få starta. Det är en uppvarvad stämning och energi som Felix tar åt sig av på ett dåligt sätt. Han är för osäker och går i försvar, måste vakta på sin omgivning och så blir jag förbannad… inte bra!!!!

Inför de båda hopploppen gjorde jag som vi brukar. Gå en kiss-promenad ca 20 start nummer innan. Stå lugnt brevid banan ca 10-5 nummer innan. Och sedan gå fram till starten och köra några snurrar, lite hopp genom armarna och belöna med godis. Då blir Felix lugnare men samtidigt mer fokuserad på mig. Och jag tror han är tillräckligt uppvärmd, så det så!!!

Alla filmer finns på youtube.
Gull-Sivan, som viftar på svansen genom alla 3 lopp hon gjorde. Hon är för go’!! Hon är ju rookie, så med lite mer rutin så kommer det där bli skitbra!! På youtube finns det sista loppen, då var hon trött och ofokuserad.

Och så fick vi se ”Världens bästa Lifa”, Titta och njut!

Idag har jag varit uppe med tuppen och tvättat mattor och täcken i stora tvättstugan. Nu skall jag gå en prommis med Felix sen ska jag bulla upp påskbuffén. Kom ju på att jag har löjrom i frysen…mums!

GLAD PÅSK! 

Dag två blev lite tyngre. Framförallt på grund av regnet och blåsten men kanske lite för att man känner sig trött från gårdagen. Jag glömde helt bort att stretcha igår, mig själv alltså. Va, är finska stilen redan på avtrappning? Så jag vaknade med en lätt träningsvärk.
Men dagens kurs började med några härliga, fartfyllda kombinationer så träningsvärken försvann rätt snabbt. Och jag tycker jag springer på rätt bra. Nu finns ingen film som bevis, men det känns bra i kroppen och framförallt i knäna. Felix sprang också på bra, den första timmen eller så. Sen blev nog regnet ett hinder, kallt, blött och en hel del väntan. Inte ens grisöra var intressant på slutet.

Återkopplingen vi fick totalt sett:

– mycket bra hoppteknik. Felix hoppar framåt över, istället för som många andra schnauzrar rakt upp över.
– bra inlärt med lock för kontaktfältsbeteende, det är bara att nöta på
– fin handling , tänka på att inte låta så arg med rösten (Felix uppfattades som känslig )
– har bra fart över hopphinder MEN behöver jobba mer med motivation. Variera belöningar, pröva med rådjursskånk vid specifika bra insatser.
– få Felix mer på hugget innan start, motivera eller ”reta” upp!
– motivera mer för tunnlar, även platt tunnel
– köra både höger- och vänsterslalom

Det har varit två riktigt bra dagar. Mycket återkoppling och bra diskussioner bland kursdeltagarna sinsemellan. Vi har hejat på varandra och varit engagerade i varandras framsteg. Sånt är jättekul! Magne och Paula har varit mycket bra instruktörer, duktiga på att se det viktiga finliret och inte överösa oss ekipage med allehanda förbättringstips… och dessutom med en stor portion humor, vilket jag alltid uppskattar.

Tack Bro-Håbo för att vi fick vara med!

Och tack Anna för att du är som du är… i det här fallet omtänksam

Jag hade ju sån himla tur för att Anna satt mig på reservlista till Bro-Håbos helgkurs för paret Alden. Och så kom det ett återbud så jag fick en plats .  Det är jag sååååå tacksam för! Så himla kul att komma iväg på kurs på annan klubb och med instruktörer som kommer utomsocknes. Och idag har vi kört första dagen av två. Såg lite tråkigt ut imorse med regnet, men när Felix och jag anlände Bro-Håbo framåt halv 9 så hade det spruckit upp och solen börjat skina. Nice!! Vi har kört utomhus hela dagen, förutom ett par timmar teori, då vi pratade motivations-toppar och ritade banor.

Felix har varit så på hugget idag, hela dagen!! Han har jobbat jättefint tillsammans med mig. Och då ska man komma ihåg att han är en sargad dogge eller hur, dessutom mer än ni vet. I torsdags kväll sprang vi rakt in i famnen (eller läs käften) på grannens amstaff. Det small ordentligt vill jag lova. Aldrig varit med om nåt liknande. Det slutade med att amstaffen satt fast med käften i Felix hals. Han gick inte att få bort. Jag var helt säker på att Felix skulle dö!! Jag satt bara helt kolugnt höll Felix i famnen och väntade på att amstaffen skulle öppna käftarna. Det dröjde…men till slut gjorde han en ansats till att ta ett nytt tag..och DÅ hann jag dra undan Felix. Märkligt så blev det bara ett litet hål, men en massa hudskrap och svullnader. Jag trodde han skulle bli mycket mer åtgången. Tur i oturen! Grannen och jag har pratat efteråt så det är lugnt, och vi har lovat att vara ytterst skärpta i fortsättningen när vi rör oss i trappen och ute på gården. (nu får det väl ändå vara slut på eländet va fan står det i pannan på Felix, ”kom an fegis vill du ha stryk”… ja man börjar ju undra!)

Nåja, trots detta så har Felix gjort en kanondag! Vi har fått så mycket självförtroende båda två (mest jag förmodligen).
– Träna vidare på kontaktfälten med locket som fungerade suveränt idag.
– Motivera fart kanske med en rådjursskånk.
– Springa brevid (precis som Malin Elfström sa) för att också motivera fart.
– Stanna innan slalomingång (precis som Petra Strand sagt till mig) för att få en säker ingång men sen trycka på mer med leksak och godis.
– Köra högerslalom! Vi kan ju det, idag gick det jättebra!!

Woaw!!

Pernilla har varit med idag, så vi peppar varandra. Vi pratade om att göra upp träningsplaner och verkligen stötta och hjälpa varandra i träningen med belöning till doggarna t ex.

Jag är så otroligt nöjd med dagen och ser fram emot fortsättningen imorgon.

Way to go Felix, du rockar fett i snyggjackan!

ps detta är en gammal bild, på den tiden han hade lugg…