Vilken supernice Söndag!

Felix knackade lite försiktigt med tassen på mitt täcke imorse vid åtta-snåret (eller hur var det nu… ). Igår var det ju bara tråkig städning, en liten långpromenad och sen mest ligga inne framför TV:n. Så idag hoppades Felix på annat. Och mycket riktigt! Vi började med en härlig morgonpromenad bort till kyrkan. Det tar dryga timmen. Vi gav oss iväg halv nio och kom hem…. halv nio….???
Ha ha ha helt underbart, eller hur!!! Så skulle alla morgnar vara tycker jag! Hade såklart glömt att ställa tillbaka klockan. Men det var ju toppen, då fick vi verkligen en timme extra.
Vi gjorde lite light strecht, som jag snappat upp av Anna. Och hann med lite tidningsläsning. Underbart!
Sedan bar det iväg till klubben för träning. Då hade även solen börjat titta fram. Elva grader varmt ute!! Sköönt.
Väl vid klubben körde vi några Clean Run-övningar. Skoj att ta tid och pröva olika vägar. Merparten går snabbast på de vägar som Clean Run anger, men några doggar går snabbare på andra vägval. Därför är det viktigt att verkligen tänka igenom hur ens egen hund funkar.
Så här såg det ut för oss i en övning:

Charlotte och Felix in action

Sen iväg till vår gotländska favorittrimmare Maria. Hon hade fått låna utrymme hemma hos Berit i Täby. Så dit styrde vi kosan. Hennes två schnauzer tikar, Maja och Viran, kom emot oss direkt. Och Felix fattade vad som var i görningen. Det är inte helt skönt att bli trimmad. Men han blir ju så fin efteråt. Och han tycker det är skönt..efteråt. Hade tänkt visa någre före och efter bilder här i bloggen… MEN det är så otacksamt  att fota svarta hundar, eller hur? eller är det  SBS..? I vilket fall, det blev inget. Han ser likadan ut på alla bilder… bara svart.
Nu avslutar vi dagen med te framför TV:n, hoppas det är nån bra film eller så.
En toppensöndag helt enkelt!!

Posted in Agility, Nere på klubben | Leave a comment

Utmaningen

Felix har blivit utmanad av Phoebe och antar den härmed

Här är sex kanske lite underliga saker om mig (Felix alltså) :

1. Varje gång jag ätit tar jag ordentlig sats och slår ned båda framtassarna på bästa mattan. Sen kör jag ned skägget i mattan och drar mig fram längsmed båda sidorna, riktigt länge så skägget blir rent och torrt.
2. Jag kan rapa högt med ljud.
3. Mina favoritdjur är ekorrar och hästar. Får jag syn på nåt av dom avstannar allt annat runt omkring mig. Jag kan sitta i timmar och stirra in i hasselskogen, efter ekorrar.
4. Jag har haft eksem på pungen, det var inte kul. Det gick att kurera med salva och antibiotika.
5. En gång för ca 3 år sedan rymde jag tillsammans med en jakthund jag känner. Vi kom lösa ur bilen vid 3-snåret på eftermiddagen och jag kom inte tillbaka förrän vid 10-snåret på kvällen. När jag kom hem låtsades jag som om ingenting hade hänt. Fast jag var ju lite trött.
6. Jag gillar vatten, men skulle aldrig drömma om att simma. Det är fullt tillräckligt att ligga i vattenbrynet, så får man svalka på magen. Då njuter jag!

*********************************************************************************************************************
Varje utmanad hund ska skriva sex konstiga/underliga fakta om sig själv och samtidigt ange reglerna för utmaningen på sin hemsida. Sedan väljer man 6 nya hundar och gör en lista över deras namn. Efter att det är gjort skriver man en kommentar i den utmanade hundens Gästbok/blogg, så att de kan kika in på utmanarens hemsida, för att få mera information.

Jag utmanar:
Alice – Helene Kåberg
Flaxa – Anna Mûller
Snobben – Anna Nilsson
Lifa – Yvonne Ahlin
Mary – Åhza Gustafsson
Tigra – Annelie Friman

Posted in Hemma bäst | Leave a comment

Jobbig jobbvecka

Inte mycket hund eller agility denna vecka. Ja förutom grundkursen då, näst sista gången  . Vi körde starter, inkallning, framåtsändande och belöningssätt. Gjorde ett antal övningar så de fick prova på olika angreppssätt. Och det går alldeles lysande för dom. Utbrister i rena glädjetjut när dom får det att funka och doggarna lyssnar så fint. Annars har det varit mest jobb den här veckan. Har lämnat in 150 miljoners budgeten  för nästa år, full av utmaningar! Kliat kunden under hakan typ 7000 gånger. Och frotterat mig med ett 80-tal av mina chefskollegor (mest män!! )  från hela Norden på det sk Management Day, som gick av stapeln i torsdags. Ja, vilken business kvinna man är!

Tänkte åka till landet över helgen, men ändrade mig idag. Skönt att vara hemma en helg, städa lite typ. Ingen tävling, bara  lite träning på söndag och så dags för Felix trimning. Äntligen är min favorittrimmare (som ju flyttat till Gotland) här och kan ta sig an Felixens päls. Han kommer bli så stilig! jag trimmar ju själv typ ibland, skulle kunna oftare, men jag har liksom inte riktigt rätta feelingen.

Ja, landet ja. Vi har nu enats om att ta in trädfällare (själva föreningen alltså), så nu har jag markerat 8 st stora träd att fälla under vintern. Lite optimistiskt kanske. Förstå vad jag skall behöva ta reda på massa grenar och grejer, jag tror inte jag riktigt förstått omfattningen. Börjar nästa ångra att jag valde så många träd. Och tro inte att jag får ner grannens.. nehejdu…ringde till honom förra veckan. Men icke, han ska behålla alla sina drasut-träd som är stora som as. ”Dom är så fina att sitta på tomten och titta på”. Ja tjena! Nackspärr och skugga är det enda man får av dom träna. Nej, kopparspik eller hur var det…?

Det bästa jag gjort denna vecka är att boka en resa till Indien . Den 20 november sticker Åsa och jag till Goa för en vecka. Supernice! Det ska bli välgörande för min psoriasis och för min själ!

Posted in Hemma bäst | Leave a comment

Agility på agendan

är ju inte ovanligt. Men helgen har inte bara varit tävling. I fredags samlade vi alla agilitynördar på klubben till ett gemensamt fredagsmys. Tyvärr blev några sjuka, både människor och hundar, vilket decimerade sällskapet något. Men vi blev ett gäng runt 10. Vi byggde bana och körde agilitystafett, frågesport, tittade på VM-filmerna och åt gott av Kerstin’s hemlagade mat. Mums! Det var riktigt trevligt! Vi har ju en kanonfin klubbstuga att vara i. Och med lite dimmad belysning, tända ljus och hösten vinandes runt knuten, blev det ett rejält fredagsmys.

Lördag var det dock dags för tävling. Inoff på Bro-Håbo, min kursare Janne examinerade sig som tävlingsledare. Och det verkar gått kanon! Grattis Janne! Mycket bra arrangerat. Det flöt på som attan, ända tills hela tävlingskommittén skulle ta lunch 45 minuter!!??? Tur det var toppenväder och man kunde ta tillfället i akt att rasta hundarna, men nja, nej lunchpauser är ingen hit. Lång seg väntan! Minns att detta även hände i Vallentuna vid något tillfälle när det dessutom spöregnade hela dagen! Hur kul är det? Nej, om alla tävlande blir bjuden på lunch skulle jag inte säga nåt, men annars går lunchpaus fetbort!!

Felix och jag gjorde inge vidare ifrån oss. Vi måste nu ta tag i kontaktfälten på allvar. Dessutom köra övningar för att bryta fokus. Han lyssnar nämligen inte alltid korrekt eller tillräckligt snabbt… utan kör stilen typ ”- fuck you, däcket är roligare än en 90gradare in i slalom, dessutom ser jag ju däcket och jag har skitbra fart och kan ta det på 0,03 sek om du bara håller tyst morsan…”!!

Anna lärde mig några ”bryt”-övningar som vi ska börja köra. Men BRA med fart har han den lilla rackaren, det är ju kanonkul och en sån stor skillnad mot hur det har sett ut under våren. Så man får inte glömma att glädjas åt sina framgångar!! Som jag sa till Anna, väldigt ofta känner jag stunder av lycka – va säger Anna – ”har du blivit religiös”… nä bara agilitynörd. Med en jädrans schysst fleece jacka, kolla här

Posted in Agility, Nere på klubben | Leave a comment

Man är inte bättre än..

sin senaste kurs. Så måste det vara. Går inte att leva på gamla ”avlagringar” eller vad man nu säger. Idag kändes det inte som att jag var nån toppen instruktör direkt. Vilket tjatande om kontaktfält. Jag blir trött på mig själv! Och hur kommer man vidare egentligen, när är det dags att släppa på i den här backstegsträningen?? Jag blir lika otålig som mina elever. Vi enades dock om att vi kör stilen skynda långsamt. Det är ju bra, jag vet. Jag om NÅN vet, skynda långsamt!!!!
Skönt var att vi var helt ensamma på agilityplan idag, he he , så vi kunde verkligen bre ut oss. Alla kunde få varsin station att jobba med. Kontakfält så klart, på alla kontaktfältshinder, slalomingångar och några mindre kombinationer typ hopp, tunnel, hopp alt 3 hopp på raken. Så det var toppen!!

Hämtade Felix på väg hem från kursen och träffade på pappas gråhund Quintus. Felix och han är inte polare direkt, så vi håller de åtskilda under dagarna. Men vi skulle aboslut behöva tussa ihop dom, på ett naturligt, flockledarövervakande sätt. Idag fick de öva på att sitta ganska nära varandra, utan att morra. Det gick bra till slut. Det behöver ju inte älska varann, men absolut tillhöra samma flock. Men det är en bit kvar att jobba på. Mycket intressant med hundars beteende och hur de ”pratar” med varandra. Nu är ju inte jag nån dog whisperer, men ju mer man iakttar desto mer lär man sig.

Posted in Agility | Leave a comment

Vart tar skiten vägen…?

Felix är iallafall 4,5 år. Han har skitit under alla dessa år, även på hösten. Men först under de senaste veckorna har jag stött på ett nytt ”problem”. Vart tar skiten vägen?
Så här går det till:
Felix drar i kopplet, letar, letar, letar efter ett riktigt bra ställe att sätta sig på. Då gör han sista snurren innan det är dags att klämma.
Fint. Jag siktar in var han sätter sig, sedan påbörjar jag letande av bajspåse. Och det kan nog ta en stund, kolla, kolla väskan, kolla, kolla fickan, kolla… ja, där var en. När jag väl tittar upp så är Felix redan på benen, har sprättat färdigt och står en bit bort och väntar på att gå vidare.

Då börjar problemet. Var är bajshögen?
Den går helt enkelt inte att urskilja bland alla höstlöv. Vartenda löv är ju brunt precis i alla dom nyanser som även hundskit kan vara. Jag försöker trevande hitta någon liten hög, men icke. Detta har hänt säker 5-6 gånger de senaste veckorna. Inte gör det saken bättre att mörkret faller allt tidigare på dagen. Om någon ser mig låtsas jag helt sonika ta upp ”högen”, dvs jag får en blandning höstlöv i bajspåsen. Det ser bra ut men fyller ingen som helst funktion. Jag vill för allt i världen inte att någon skall hoppa på mig och säga – ”Här i vårt bostadsområde plockar vi faktiskt upp efter våra hundar”… 
Jag vill ju inget heller än att plocka upp MEN jag hittar ju inte skithögen!!!!

Posted in Hemma bäst | Leave a comment

En kall dag på Frövi BK

Ibland undrar man ju vad man håller på med. Väckarklockan ringde 04.45 lördag morgon. Lagom vi halv 6 snåret hade Anna och jag  packat bilen med hundar och varma kläder, ytterligare ett stopp på vägen för att hämta upp Pernilla och den alldeles utsökta dvärg-pinschern Terror (typ släkt med Felix, we like) och sedan var vi på väg mot Frövi!!
Vi var ju där på augusti snurren. Frövi BK är duktiga tävlingsarrangörer så vi behövde inte oroa oss för en segdragen tävling. Och det är väl också därför man ger sig iväg 20 mil i ottan för att köra ett par, tre, fyra lopp.

Denna dag gav inga resultat . Det var kallt, vet inte hur mycket det påverkade? Men det var INTE mysigt att stoppa fossingarna i redan kalla fotbollsskor! Under andra loppet var mina fötter som bortblåsta. Blodgenomströmningen var obefintlig, dessutom var ju blodet kallt, så det hade inte spelat någon roll om det nu var någon blodstril som pulserade. Jag kände inte fötterna helt enkelt, sprang på vaderna och uppåt. Märklig känsla!  Men Felix kändes relativt stabil och på hugget. Vi invigde hundtäcket. Han ser otroligt skön ut med täcke på, lite detektiv-varning med kragen uppfälld och så lilla rumpan som ändå tittar ut. Ja, det ser för skojigt ut!!

Första loppet hade han otrolig fart och energi, men inte så mycket samarbete, tyvärr. Och när jag tappade honom, redan efter tredje hindret, så låg jag inte på tillräckligt, gav liksom upp. Inte bra! Behövs mer förberedelse från min sida. Inte bara andniningsuppvärmningen jag håller på med. Mer mental träning helt enkelt, trots tidig morgon och kallt väder, eller jag kanske ska säga, just därför.
Förvisso, vissa dagar är man  helt enkelt inte i form. Men FOKUS FOKUS FOKUS, eller hur! Och mer fysisk träning på gymet. Åhza var är du!!!???

Det var mycket bra klass 1 – banor. Enkla, fartfyllda men ändå med några klurigheter.  Bra jobbat domar’n!
Och den assnygga bc-tiken Flaxa sopade banan med hela Frövi. Vann hoppklassen på dagens absolut bästa tid!  Hon är så grym!!
Vi skippade det sista loppet (öppen agility). Vi behövde komma hem och värma oss, väl hemma vid halv 7 snåret var vi rätt möra! Klart det är skönt att vara ute hela dan, umgås med folk man gillar och göra det man tycker är allra roligast. Det är väl just på morgonkvisten man undrar vad man  håller på med. Men det går över rätt fort.

Nästa helg är det dags igen. Bro-Håbo here we come!

Posted in Agility | Leave a comment

Åh vilka duktiga grundkursare!!!

Inte var jag och mina kursare så duktiga när vi gick grundkursen i agility för några år sedan??? Vill minnas att jag hade fullt sjå bara att hålla Felix under kontroll. Vart ju t o m utskälld av en av ”lydnadskärringarna” för att Felix for iväg, så till den grad att jag börja grina… fy fabian vad jag hatade brukshundklubben då…Det satt i ett helt år, satte inte min fot nere på klubben.
I vilket fall, inte var vi så duktiga som grundkursarna är nu förtiden!!
Ta mina grundkursare t ex, jäsikens va dom gör framsteg. Idag var tredje lektionen och vi börjar redan med små kombinationsövningar. Jag tjatar däremot om target  och kontaktfältsträning. Där tar vi det väldigt lugnt och metodiskt….bakifrån. Vill för allt i världen INTE att de ska hamna där jag är = en dogge som flyger av kontaktsfältshindret så fort det blir lite fart, utan att passera GÅ dvs själva kontaktfältet. Inte bra! Helt värdelöst, får börja från början. Så jag tränar på samma sak som grundkursarna .
Det är roligt och lärorikt att hålla kurs, och det känns bra att man faktiskt har en hel del kunskaper att dela med sig av. Jag var ju väldigt tveksam innan … om jag hade nåt att komma med. Men idag fick jag mycket positivt beröm av en av kursarna, och det känns fin-fint!!!
Ser fram emot nästa tisdag.

Posted in Agility | Leave a comment

Får man ta kompis med till landet?

Ja självklart !!! Nu kanske inte det var Felix högsta önskan, snarare familjen mullerfalks som skulle iväg över helgen och behövde hundvakt. Felix var snarare rätt tveksam när vi hämtade upp den assnygga bc-tiken Flaxa i fredags kväll och styrde kosan mot landet. När vi kom fram var det verkligen becksvart ute. Vi tog en sväng ändå, på med alla reflexgrejor, och i Flaxas nedpackade väska fanns både det ena och andra. Ett halsband av mer stroboskop-liknande reflexljus åkte på, klar disco varning. Felix och jag blev helt snurriga av allt blinkande.
Trots den tveksamma (enligt Felix alltså) inledningen blev det en toppen helg!! Lördagens morgonpromenad började med en repa på ängen, och vilken tur att de kunde springa upp ett rådjur precis där. Flaxa vänder direkt på inkallning, men inte Felix inte. Fast han inte har en chans mot ett rådjur, måste han ändå vara borta ett tag (typ 5 minuter). Helgen har fortsatt i den äventyrliga stilen med kovallning, springa-springa, dra ned alla grenar från komposten-leken, springa-springa, dratta i plurret, springa-springa, lek och stoj tills Felix blir sur… och däremellan ligga helt utfläkt på rygg i soffan framför brasan. Ja, såklart man ska ha kompis med till landet. Då blir det fart, fläkt och skoj. Omväxling förnöjer!

Posted in På landet | Leave a comment

En pinne till!!!!

Imorse åkte Anna och jag till Katrineholms BK. Vi startade kl 7.30 och var hemma dryga tolv timmar senare. Sicken seg tävling!!! Vi var framme vid 10-snåret och hade räknat ut att klass 1 skulle börja kanske framåt kl 11, enligt tävlingsledaren sådär en kl 11.30. Vi gick till start kl 14.15!!! Så en seg väntan gav förmodligen också en seg start i agilityloppet. Kontaktfälten satt inte och slalomet var helt kass. Vi fick ta om slalom ingången 3-4ggr innan det satt. Så det blev en disk. Men fart hade han den lilla rackarn, lite skillnad mot gårdagens träning. Dessutom höll jag på att gå omkull vid A-hindret. Har inte sett filmen ännu (batterbyte), tror inte det syns. Men känslan av att man nästan går omkull är inte nice!!
Desto nice:are i hopp klassen. Bra start och fint flyt hela vägen!! Nån stor sväng och lite stopp efter långhoppet innan 90graders vinkeln till slalom.  Men 0 fel och under referenstid, gav en 7:e placering och PINNE!

Det känns jävligt skoj så här i slutet av säsongen, bra för självförtroendet och något att leva på under vinterträningen.

Posted in Agility | Leave a comment