sin senaste kurs. Så måste det vara. Går inte att leva på gamla ”avlagringar” eller vad man nu säger. Idag kändes det inte som att jag var nån toppen instruktör direkt. Vilket tjatande om kontaktfält. Jag blir trött på mig själv! Och hur kommer man vidare egentligen, när är det dags att släppa på i den här backstegsträningen?? Jag blir lika otålig som mina elever. Vi enades dock om att vi kör stilen skynda långsamt. Det är ju bra, jag vet. Jag om NÅN vet, skynda långsamt!!!!
Skönt var att vi var helt ensamma på agilityplan idag, he he 
, så vi kunde verkligen bre ut oss. Alla kunde få varsin station att jobba med. Kontakfält så klart, på alla kontaktfältshinder, slalomingångar och några mindre kombinationer typ hopp, tunnel, hopp alt 3 hopp på raken. Så det var toppen!!
Hämtade Felix på väg hem från kursen och träffade på pappas gråhund Quintus. Felix och han är inte polare direkt, så vi håller de åtskilda under dagarna. Men vi skulle aboslut behöva tussa ihop dom, på ett naturligt, flockledarövervakande sätt. Idag fick de öva på att sitta ganska nära varandra, utan att morra. Det gick bra till slut. Det behöver ju inte älska varann, men absolut tillhöra samma flock. Men det är en bit kvar att jobba på. Mycket intressant med hundars beteende och hur de ”pratar” med varandra. Nu är ju inte jag nån dog whisperer, men ju mer man iakttar desto mer lär man sig.