Charlotte med doggarna Tekla och Frank

Och då pratar jag inte om en blöt kväll på krogen, även om Helene och jag ett tag övervägde att hitta nån krog i Knivsta och svinga en bägare istället för att stå i hällande regn på Knivsta Brukshundklubb. Till slut kom vi fram till att taxi hem nog skulle bli väldigt dyrt!

Och faktum är att Distriktsmästerskap i Agility vill man ju inte missa!!! Kan man bli klubbmästare…. så vaddå hur svårt kan det va? Så trots tävlingsuppehåll så infann vi oss (Felix och jag) på Knivsta BK och mötte upp resten av Väsbyligan en kvart i 5 på Knivsta BK’s parkering.

En störtskur hade precis sköljt över E4:an men över Knivsta BK lyste solen. Najs!!!! Eller…. ja i 20 minuter. Sen satte det igång. Regnet kom lite försiktigt för att  sedemera formligen vräka ner. Och nu pratar vi inte skurar, nu pratar vi ihållande regn utan något som helst uppehåll. Jag blev blöt ändå in på trosorna, och då hade jag ändå mitt 700kr-regnställ på mig. Det måste ju vara nåt fel på det!!!

Inga resultat fick vi med oss hem. MEN  (trots regnet) en pigg Felix som tog slalom i båda loppen som en hel karl. Och i det sista hopploppet, när jag trodde han helt hade givit upp och bara ville tillbaka till tältet, så tände han till och körde på som bara den. Han sket fullständigt i min handling, men ändå. Han  tyckte det va skoj. YEAH!!!!

Det lovar gott inför kommande tävlingshelg i Nynäshamn. Jag kan inte hålla mig bort från banan längre, det är ju så kul!!!!

Lämnade över min anmälan till Petra idag också. Jag ska gå A2 ubildning (tävlingsinstruktör) i höst för Camilla Brundin. Det ska bli underbart roligt, ser verkligen fram emot det.

Åh vad det är skoj att själv gå på kurs. Även om Felix och jag är i en formsvacka så kände jag mig mycket peppad inför dagens första kurstillfälle av tre. Malin Tångring är ju en så himla duktig handler. Det är alltid lika roligt att se henne köra sin bordercollie Arwen.
Och idag visade hon att hon är en himla duktig pedagog också, men det har jag redan förstått, fått höra på omvägar liksom. Så jag var helnöjd när jag blev hämtad av Anna och vi körde ner till klubben, trots att regnet fortfarande strilade lite efter eftermiddagens skur.

Och idag fick jag lära mig att Felix visst inte behöver ha så mycket utrymme för att landa i svängarna efter ett hopphinder. Jag kan själv gå mycket tajtare och göra ett framförbyte och han får ändå plats att landa. Yeah!
Dessutom behöver jag driva på mycket mer på själva linjen INNAN jag gör ett bakombyte. Går jag för långt åt sidan så stoppar jag nog t o m upp Felix, vad det verkar. – Sluta med det genast!! sa Malin.

Malin instruerar! foto: Anna Müller-Iphone

Gunilla antecknar flitigt!

Sen fick vi köra en kombination på egen hand. Och det gick ju himla bra tycker jag!!! (filmad med Annas Iphone yeah!)

Jag är verkligen jättenöjd med kvällen och ser fram emot fortsättningen nästa vecka!

Det är frågan!!!

I söndags bestämde jag mig dock för att lägga ner tävlandet för några helger. Ett bra beslut! Hoppas jag. Känns så just nu iallfall. Ett sting av övergivenhet känner jag dock när tjejerna drar iväg till Gagnef idag!!
Men jag tror omständigheterna är de sämsta att tävla i, både jag och Felix är helt enkelt ur form. Kanske mer jag än Felix.
Nä, vi ska istället vara på landet och måla färdigt, kanske lägga några spår, bada och ta det allmänt lugnt.

Idag har jag varit med Jonna hos Dr Bosse. Frakturen har läkt ihop jättefint och det är helt rakt!!!! Yeaj! Trots den törn som ju blev av det där onödiga gräsmatte-rejset vi hade i början av juni. Angående tå-böjar-senan så känns den lite uttänjd, säger Dr Bosse, men definitivt inte av. Ingenting kring senfästena, som man kan se på röntgen, tyder på nån skada. Så rekommendationen är att avvakta ett par veckor. Är den uttänjd så återhämtar den sig. Det blir återbesök den 28 augusti.

Så det blir till att fortsätta den mer slappa stilen….. närå vi ska faktiskt promenera och simma mycket enligt både Dr Bosse och Kjerstins ordination. Men lite på rygg kan man ligga ändå….

Ge järnet i Gagnef nu tjejer!!! Heja heja!!!

Jag kände under Sundsvall att jag lite tappade lusten för agility med Felix. Och det är främst svårigheten med att motivera honom. Han gillar ju att göra saker, tillsammans med mig, men lite för mycket på hans villkor. Och det kan man tydligt se i flera sekvenser i våra lopp.

Men jag ska inte bara skylla på honom. Träningen behöver förmodligen också anpassas för att skapa en bättre motivation. Och jag är helt övertygad att jag kan göra mer där. Felix kommer aldrig bli en del av agilityeliten, det är inte det jag är ute efter. Utan sköna, snabba lopp där vi är mer samspelta. Det är ju det som är tjusningen med agility.

Han kan ju springa det är inte det.

Här kommer ett av våra snabbare lopp. Det är från 3-dagars tävlingen i Skutskär i början av juli. Här gör Felix det vi skulle gjort på Gotland, ta tunneln två gånger.

Nu åker vi till landet målar hus och tränar slalom, så ger vi järnet på ÖBK på söndag.

Yeah!!!

Nu har jag t o m varit på en 4-dagars tävling. Och precis som Åhza påminde mig så har jag varit på 3-dagars tidigare. Var ju för fasiken på Gotland även förra året i tre dagar.

Och för några helger sen var jag i Skutskär i 3 dagar. Jäsikens vilket tävlande.
Synd bara att inte Felix tycker att det är lika roligt som jag. Det är nog där haken är tror jag. Han går stabilt, river aldrig, tar sällan kontaktfält och inte särskilt fort .
Ibland känns han piggare och mer följsam men de flesta andra gånger rätt så svårkörd. Jag får jobba som ett djur får att få honom runt banan.

Under helgens tävlingar i Sundsvall har han börjat skita i slalom. Han tar gärna ingången men stannar sen upp och går ur. Helt jävla nonchalant!!! Så till den grad att ja blivit arg under själva loppet. Hur kul är det!

Så inga resultat att räkna med hem från Sundsvall. Fast vi nollade två agilitylopp MEN då med 0,56 resp 0,42 sek tidsfel. Retligt!!!! men inte direkt nån överraskning.

Nä det roliga i Sundsvall, förutom miljön, tävlingen, kompisar etc var att jag fick köra Flaxa!!!!!!
Anna ringde plötsligt mitt banvandringen och frågade om jag hade lust att köra Flaxa, själv kände hon sig trött och oinspirerad. Jag måste erkänna att jag hörde lite dåligt, trodde först hon ville att jag skulle värma upp Flaxa. Men icke. – Kom hit å banvandra NU!!! skrek hon i luren. Sagt och gjort!

Det är verkligen en ynnest att få köra en sån duktig och vältränad hund. Och gissa om jag blev nervös, fast på en glatt och pirrigt sätt!! Köra Flaxa i Hopp 3:an med valda delar av eliten på plats… hulk…

Här är loppet! Och vi gled in på en 3:e plats. Helt otroligt!!!!

Det var som att köra en rolls-royce; smidig, framåtdrivande, lyxig, känslig, prestige, snygg, fart och så jälva mycket glädje. Även fast jag är helt sammanbiten under hela loppet!!! Måste ju fokusera, ju!!!

Tack Anna, det var verkligen vad jag behövde efter alla omständigheter (you know what i mean).

Var ju på Gotland förra helgen. Första gången jag var på en 3-dagars tävling (tror jag?). Mycket varmt och blåsigt. Vi fick inga resultat med oss hem alls.

Däremot bodde vi kanonfint hos Anneli och Jesper, typ 5 min från tävlingsplatsen. Vilken lyx!! Ytterligare en bit bort, närmare bestämt i Vibble bor min favorittrimmare Maria. Så vi passade på att få Felix trimmad på lördagskvällen. Och fick träffa, numera 5 månader gamla Adonis, som går under namnet Nisse. Han som jag blev förtjust i redan när han var 8 veckor. Åh vilken underbar schnuazer-kille!!! Tyvärr ingen bild!

Och tyvärr ingen bild på Annelis fina hus heller. Vet inte vad man har kameran till, filma lopp tror jag mest va!!

Efter att ha kört lopp efter lopp utan resultat så började jag ruttna ihop lite faktiskt. Men inför sista loppet på söndagen laddade jag om. Banan kändes kanon och jag visste precis hur jag skulle handla. Eftersom vi skulle med båten fick jag byta startnr från 45 till 4, vilket kändes toppen. Felix nytrimmad och jag drog en repa till vattenposten för att kyla av Felix en aning. Allt kändes kanon och så körde vi på!!!!

Här är loppet!

Men så fort jag kom i mål fick jag vet att jag var diskad. Jag hade missat ett hinder. Jag fattade först inte vilket. Men sen visade det sig att tunneln innan slalom skulle tas två gånger. Det hade jag HELT missat på banvandringen, och vilken korkad bana va!!! Aldrig varit med om maken.

Då gick luften ur liksom, och tårarna kom. Trött, svettig och såååååååå besviken på mig själv att jag inte varit mer uppmärksam. Fy fabian va surt!!!!

Men bortsett från det var den en toppenhelg!!!!

Helene och doggarna vilar mellan loppen.

Vårt tält (det mer röda väggar) står sig i alla väder. Det blåste på rätt bra, så till den grad att Gungans tält helt knäcktes.

Det hittades glasbitar på en av banorna. Därför ordnades en glas-letar-kedja. De ställde upp på led över hela banan och scannde sedan cm för cm. Anna fotar såklart

<Jonna fick en sele. Yeaj!

Hon drar en kopplet som en hel…. Men om jag gör om kopplet till en sele så går hon bättre. Därför införskaffade jag en sele för att testa. Och hela helgen gick hon jättefint i den nya selen. Men så fort vi kom hem på kända marker så började dragandet igen. Vi varierar oss nu mellan halsband och sele. Hon är såklart frustrerad i största allmänhet. 2 månader i koppel är ingen höjdare när man är liten och det bara spritter i benen och kroppen av energi. Men vi börjar se slutet på detta nu. Svullnaden är helt borta och hon går helt och hållet på foten. Nu när vi åker upp till Höga kusten så ska jag börja med lite lugn lösträning.

Men först tävlingar i Skutskär. Och nu jädrans ska här inte missas några hinder. Yihaaaaaaa!!!