Jag kände under Sundsvall att jag lite tappade lusten för agility med Felix. Och det är främst svårigheten med att motivera honom. Han gillar ju att göra saker, tillsammans med mig, men lite för mycket på hans villkor. Och det kan man tydligt se i flera sekvenser i våra lopp.
Men jag ska inte bara skylla på honom. Träningen behöver förmodligen också anpassas för att skapa en bättre motivation. Och jag är helt övertygad att jag kan göra mer där. Felix kommer aldrig bli en del av agilityeliten, det är inte det jag är ute efter. Utan sköna, snabba lopp där vi är mer samspelta. Det är ju det som är tjusningen med agility.
Han kan ju springa det är inte det.
Här kommer ett av våra snabbare lopp. Det är från 3-dagars tävlingen i Skutskär i början av juli. Här gör Felix det vi skulle gjort på Gotland, ta tunneln två gånger.
Nu åker vi till landet målar hus och tränar slalom, så ger vi järnet på ÖBK på söndag.
Yeah!!!
Bra tänkt Charlotte! Vi ligger ju lite i samma sits, har hundar som joggar runt banan
Det ställer verkligen höga krav på föraren som ska hitta de ultimata uppladdningarna och träningarna!
Jag förstår precis vad du menar, det där med motivationen är inte lätt, man får slita som ett djur för att komma på grejer till skäggisarna så dom tänder till och ibland lyckas man. Vi kommer heller aldrig att höra till eliten men vi kan ju ha kul ändå…
Ses på söndag!
Kanske kan få lite coaching av dig, Charlotte! Tappat lite sug jag med…