I helgen har jag varit på landet. Inte förräns jag kom till jobbet imorse upptäckte jag att jag inte pratat med nån på hela helgen. Jo, jag sa; -Tack, till kassörskan på ICA i lördags, när jag fick kvittot och så sa jag; Hej till tjejen på SATS igår när jag fick en stämpel i mitt ”träna-2-ggr-i-veckan-så-får-du-ett-paraply-häfte”. 
Men annars har jag inte bytt ett ord med nån. Fy fabian va skönt det är ibland!
Jo, ja har ju pratat med Felix förståss… vi småpratar ju mest hela tiden. Mest har jag sagt… spåååååår.
Vi har lagt två spår i helgen, ett om dagen. I lördags gick det skitdåligt rent ut sagt. 
På nåt sätt kom vi till spårslut men det måste varit jag som styrt 100%. Hur går det där till egentligen. 
Det var så uppenbart att Felix INTE spårade, antingen glodde han på mig, eller också gick han åt fel håll eller stod helt still. Men efter 100m kom vi fram till tuggbenet, som jag lagt som belöning, men som han ändå sket fullständigt i.
Men i söndags gick det bättre. Jag gjorde ett större spårupptagsområde (eller vad det heter) och la inga som helst godisar i spåret, för det bara distraherar. Och Felix gick som tåget, 100 m pang på spåret, smack så var vi framme.
Och igen till nån värdelös belöning. 
Ja, jag la en boll, och Felix sket fullständigt i den med. Men han verkar nöjd ändå. Han får Frolic och mycket beröm.
FInt väder har vi ju haft också, så mycket promenader har det blivit.
Vi har kollat in korna! Dom hade bytt hage, så Felix höll på skita på sig när det oväntat
dök upp i den första hagen. 
Sen blev det lite mys i eftermiddagssolen.
Men i söndags när vi vaknade, så det ut så här.
Ett rimfrostigt Rådmansö.
Och så korrespaning, som vanligt.
Kan pågå hur länge som helst…..
En skön men tyst helg, det behövs ibland 