Natten till idag blev lite stökig. Jonna hade svårt att komma till ro. 
Jag tror sista matpasset blev lite för nära inpå själva sänggåendet. Det var inte tal om att ligga i buren, som gått så bra hittills. Ett evigt flämtande och bökande, som inte ville gå över. Det hela slutade med att hon somnade i min säng framåt två-tiden. Jag vill inte gärna ha henne där eftersom sängen är så pass hög. Nytt burförsök ikväll.
Annars rullar det på i full fart! Smeknamnet duracell-kaninen börjar verkligen bli berättigat. Jonna är ett energiknippe utan dess like!! Felix har sagt åt henne på skarpen idag två gånger och jag en gång. Hon lyssnar bra och är följsam trots ett hett temprament. Nu har även vattenskåls-syndromet satt igång. Och från att inledningsvis skvätta ut allt vatten välter hon numera helt enkelt skålen upp och ner, och dricker direkt från golvet.
Hon börjar mer och mer söka sig ifrån mig. Hon kan vara i ett helt annat rum och stöka runt på egen hand. Jag har varit ute med soporna utan att hon märkt att jag varit borta. Och är jag på övervåningen (hon tar inte trapporna än) så piper hon en stund, men går sen och sysselsätter sig med annat. Idag när vi var ute följde hon glatt med min granne istället för mig in i porten. Som sagt hon é inte bang!
Igår var vi på ridhusträningen. Felix behöver hålla sin träning uppe trots tillökning i familjen. Felix var pigg och på hugget. Vi gjorde några inkallningar också som gick riktigt bra. Han skyddade snabbt lillasyrran också mot nyfikna hundkompisar. Men hon klarar sig himla bra på egen hand. Gentlemanna-schnauzern Hugo hälsade hon på med förtjusning.
Ja man kan ju se himla söt ut!
Eller hur….
Och så plötsligt brakar det igång….
Fullt ös i korgen….
Lite lagom tok i blicken…
Att vara under soffan är nya grejen. In med filtar och leksaker och hela fadderuttan.
Felix är fortsatt hyvens och har varit himla nöjd hela kvällen, efter Anna’s goda idé om att gå en sväng i Ängsjö. Jonna ”åkte” i jackan som vanligt. Men som Åhza sa, snart är den för liten. 