I fredags tog jag ledigt halva dagen och drog till ÖBK som anordnade workshop i Running contacts med Fanny Gott. Mari har skrivit en jättebra sammanfattning i sin blogg så jag hänvisar helt enkelt dit (Mari, jag får väl bjuda på fika vid tillfälle
).
Och visst behöver man medhjälpare i sin träning av running contact. Och det kan vara svårt att få till ibland. Men eftersom jag inte har nåt kontaktfältsbeteende alls på Felix, ja förutom STAAAAANNNA (som ändå inte fungerar), så funderar jag starkt på att testa det här på honom. Hur fel kan det gå, inte alls tänker jag.
Och dessutom kan det vara bra att testa för att se om kan hantera den här typen av träning. För Jonnas del har jag ju lite tid att fundera på vilket beteende jag ska ha.
Igår packade jag in doggarna i bilen och åkte till Lindesberg. 4 starter varav två officiella klass 2. Vi mötte upp Pearl på plats strax efter kl 8.
Det var en kall dag igår även om solen sken, och kallare var det i ridhuset.
Så vi försökte hänga utomhus bäst det gick.
Pearl är helt fokuserad på filmen från inoff agilityloppet som gick åt pipsvängen helt utan förklaring. Terror körde sitt eget race helt enkelt. Inge idé att analysera, bara glömma å gå vidare. Och de gjorde lite senare ett jättefint hopplopp även om tiden inte räckte i konkurrensen men de kom på en 4:e plats.
Felix och jag började med hoppklassen. Vi hade inga fel på hinder men mer än 3 sekunders tidsfel. Ja, ni ser ju själva hur segt det går. Vi slutade på en 4:e plats.
Agilityloppet kändes helt ur fas. Efter fyra hinder fick jag en osäkerhetskänsla av hur banan gick och den höll i sig hela vägen, fast jag sprang rätt väg. Felix tog inga kontaktfält alls, gungan vägrade han två gånger och tills slut fick vi en disk för fel väg efter A-hinder. Jag sprang på för rakt vid en sväng och Felix tog fel hinder.
Men vi tog revansch på det inofficiella agilityloppet. Inga fel på hinder men sketna 0,36 sek tidsfel och en sjätte plats.
Inför det här loppet hade jag peppat igång Felix med ett grisöra, så det gick lite snabbare. Men generellt kan jag säga att Felix inte var på hugget alls. Därför struntade jag i det sista inoff hopploppet. Det kändes inte bra att återigen behöva starta igång honom, speciellt när han inte tänder till. Men vi var nöjda så!
Mellan starter och promenader låg båda doggarna så fint och avslappnat i bilburen, trots massa stoj och stök runtomkring. 
En skön dag. Och medans Pearl och Ture drog vidare till Karlstad för söndagens mentalbeskrivning på Pudelklubben. Fick Terror åka med hem till Väsan. Och han har skött sig alldeles strålande! 