I höstas köpte jag ett par riktigt schyssta skinnvantar. Dom har jag använt både till jobbet och på fritiden. Lätta att hålla rena och snygga både till dunjacka och kontorskappan! 
Jonna har också gillat dom. Då och då snor hon en av vantarna och leker och stojjar med den.
I lördags, när Plingan och jag satt och myste i vårsolen ute på landet, fick Jonna tag på den ena av skinnvantarna. Hon sprang runt och ruskade och slängde den i luften. Men rätt var det var såg jag att hon stod och tuggade, fastän vanten låg på marken. Då upptäckte jag att hon bitit av tummen på vanten, och snipp, snapp hade hon svalt den. Gulp!!!
Jag blev lite orolig över vad som skulle hända. Skulle den fastna i tarmarna eller komma ut den naturliga vägen? Ett tag på lördagskvällen mådde hon faktiskt lite dåligt. Hon gick runt med slokad svans och ville bara gå ut hela tiden. Men inte kom det ut något den naturliga vägen. Hon piggnade dock på sig efter någon timme. Men inte heller under söndagens rastning hittade jag någon tillstymmelse till skinntumme.
MEN så imorse vid halv fem tiden. Jag hörde hulkningar ute i vardagsrummet. Vips låg där en liten spya på vardagsrumsmattan och mitt i spyan en skinntumme, helt intakt!
Så det är väl bara att sy på den på vanten. Så är ju mina favvo-skinnvantar hela igen!! Eller hur?
Ja visst, sy på den bara, så har det aldrig hänt! Kram
Haha .. men jag tycker att tummen ser ganska bra ut med tanke på allt vad den har gått igenom sista dygnen
Sv: Tack!